handikapp + - 0

känner mig totalt jävla värdelös.

klarar inte ens att komma på första lektionen. hade sån jävla koll, skrivit upp allt och var redo. jahaja. då äre så att skolan var på en söndag, icke måndag som jag i huvudet antagit att den 17 januari var. vafan liksom.

duktig jävla idiot Anette.

och jag har ingen telefon så kan inte ringa, csn kommer vara pissed, skolan kommer säkert ta bort min plats och jag känner mig allmätn jävla värdelös.

Borde skita i allt och bara skaffa nått jävla skit jobb. vä vä vääärdelös.Ha

Han sa:

Han sa:

"du är det bästa som hänt mig".


Och jag grät.

Vi låg där, insvepta i varandra. Nakna som den dag vi föddes. Totalt blottade för varandra.
Och han sa det. Sedan kysste han mig.


sen kom blodet, det där som inte passade in alls. som inte passar in ens här. vad fan ska det förstöra för. allt allt allt. mitt huvud, min närhet, mina känslor, mitt liv.
Om de säger cancer så vet man vad som är fel. Då vet man. Det finns en plan och en lösning.

Nu finns det ingenting förutom ett öppet sår, ovetande, smärta, och kanske... kanske är det enkelt.. eller kanske är det svårt.

ofarliga/farliga cellförändringar, förstadie till cancer, cancer. (





7 dagar kvar.

Inte trettio skeptiska blickar.

Jag har ett riktigt irriterande sms i min mobil. Ett sånt där som stör mig då och då. Det står:
"och du då... blir du något snart eller?"

mah, tack för den liksom. Har kämpat röven av mig i ett år.. och sen när jag äntligen hittad min framtid så dog mitt hopp efter att jag inte kom in. Men så idag, när jag var på väg till ett info möte/upprop i skolan jag kom in på. Så ringer dom, "hello Anette, du har en plats här hos oss, om du vill ha den".. WAAAAAAAAAAHOOOO!!

Fyfanifan vad glad jag är. SÅ Hello resten av Sverige, jag ska bli Apotekstekniker.


Ni som trodde jag skulle gå på teater.. im so sorry. Men jag förlorade den lusten efter att fått as bra betyg på intagningen och sen försvann de på gymnasievalet av ett misstag jag inte vet vem som gjorde och jag fick på på munkebäck som gav mig 4 saker. Emma, Siobhan, självmordstankar och ätstörningar.

Ni som trodde jag skulle gå på soc.. ja.. den möjligheten finns väl till dagen jag dör. Men fan vad jag ska kämpa för det här.

Och ni som trodde på att det gick att resa sig upp efter ett eller flefra helveten. Tack.
Hade nog grävt där nere på botten än idag om det inte vorre för vissa människor.


Nu är dock allt upp till mig. Jag ska GÅ i en skola nu. inte distans.. riktiga lärare, klasskamrater. Jag hoppas jag överlever 1,5 år. Efter munkebäck... well. Det kan inte bli värre.


Shibbe är klar med sin skola btw. Vi överlevde skiten trotts allt!!

och Emma, Gud, God. <3<3<3 Du kommer bli Polis. I just know it =D (nyponbuskar)


Det var du, det var du och jag Emma
NANNANANANA
det var du och jag Emma
INGET KUNDE HINDRA OSS, INTE TRETTO SKEPTISKA BLICKAR
det var på liv och död förståss!!

VI HADE REDAN NÅTT VÅRT MÅL,
VI VAR REDAN BÄST I VÄRLDEN
DU VAR MIN OCH JAG VAR DIN IDOL





bloglovin
RSS 2.0