Har dragit mig för att köpa ny väska nu i flera år! Modet.. åh det jävla modet. Antingen äre mode väskor ala fyfan va fult eller barbie. (däremellan ligger kontorsväskor, fjällräven och ryggsäck-40+)

Jovisst jag kan ha ryggsäck.. när jag ska till gymmet. Men det känns som om jag går på lågstadiet igen.. för de finns ju inga normala ryggsäckar heller, 50 tusen remar somm hänger överallt.

Det här jävla modet.

Mina två heliga väskor som - jag älskat till döds - är så slitna, med så många hål att det helt enkelt inte gick längre... någongång måste man ju släppa taget.

Så jag köpte en jävla mode väska. Tänkte att jaja, då ser man ju frisk ut i andras ögon i alla fall (inte för att jag bryr mig) och så får man plats med mycket i den. Gud ska veta att jag kämpat för att få i arbetskläder och lunch i min gamla väska och ändå behövt släpa med mig en ica påse överallt. Helt seriöst så skulle jag skämmas mindre om jag faktisk fick runt med en ica påse.


Insåg idag, när jag satt på den heliga stolen, att nu förstår jag hur män skulle känna sig i högklackat, det är så jag känner för denna väskan.

Jaha..


Här ligger jag nu i min gamla säng med diskbänkslampan som sänglampa. Ni fattar grejen? Jag har min säng i köket. och köksbordet är nedplockat under sängen. och några trosor och kläder för att klara mig i 2 dagar..
Varför? Jo för ett dumt påhitt från min sida. Men jag övertalar mig ändå att ligga kvar här och inte springa hem till min Gubbe. Tänker inte släppa honom förrens jag vet att jag gjort allt jag kunnat för att vi skall hitta tillbaka till det där vi verkar tappat bort i farten. Det gick kanske lite fort allt.. men så är det. Man är kär... står inte ut utan varandra.


Så nu ligger jag här och tänker på att inte tänka på saknaden.. och när jag lyckas så kommer den ändå smygande och slår hårt in i hjärtat som en bomb av krossat glas.

Pain is what we live fore. Utan smärta vet man inte att man finns. Det är underligt hur man kan känna sig så levande av smärta.