Tur att jag har så många dåliga kärleksfilmer så jag har något att göra om jag inte kan sova i natt
Nu ska jag se på Dirty dancing.

Jobbigare än någonsin att hålla sig vaken. har vart vaken 2 h på hela dagen.. om man inte räknar med sömnbristen inatt.. somna vakna somna vakna. tänka tänka tänka.
Atarax hjälpte en stund men nu känner man känslor igen. Kommer alltså inte kunna sova inatt heller. 8 h med mig och mitt huvud. vilken pina. Är ifs dödstrött fortfarande. Ska väl ut och gå med tilda en sväng snart.
De jobbiga är att inte veta om man skall ge upp eller kämpa. Ska man bli - "vafan hon ger sig aldrig", eller "hon visar äntligen något".

Måste trycka i mig någon form av mat med.. man måste ju äta frukost i alla fall. höhö. Tål att tänkas på.

Sökt en lägenhet jag verkligen vill ha också. Uppe vid björkekärr, nära tjärnet. Perfekt för Tilda.
Igår tänkte jag fördriva tiden tills jag hoppades på ett sent möte med R men det gick ju som det gick. (ett misstag från min sida igen.. folk är inte tankeläsare (!) ) Hur som helst så låg jag i solen och tänkte vafan här kan man inte ligga ensam och vänta hela dagen, så ringde bror och vi åkte till ksjön och badade med hundarna. Tilda var svår att få i vattnet mer än där hon kunde stå själv. Men två gånger simmade hon ut själv och hämta leksaken.
Gick inet så bar för henne i början, märkte att hon inte riktigt förstod att hon skulle använda bakbenen också, så hon sjönk ju delvis, rätt gulligt men efter lite hjälp under magen fick hon koll på grejerna. Hon är inte den bästa simmaren än mer några fler soliga dagar så kan vi nog gå till tjärnet eller så och öva lite mer. Kanske är bra för hennes ben att simma också.
Sen så grillade vi på kvällen, och bror skojade om att jag skulle hälsa R att han borde vart där för att han fick vara ensam med att sköta grillen. Att han var lite besviken. Så jag hälsar detta nu.
Blev lyckade grillspett och vi lärde oss lite bättre trick till nästa gång. Till sist grillade vi marsmellows och såg på terminator 1, sjukan och pistvakt.. den på 1an.. den roliga grejen vad det nu är för svensk skum humor.
Hade väldigt trevligt i alla fall.

De här med att gråta sig till sömns. Jag minns hur det går till nu.
Och det är konstigt hur någon inte kan märka att den är såpass omtyckt. Jag trodde det syntes.. alla andra har sätt det. Den här "lyckan". Som är borta nu ifs.
Helskotta vad ont sånt här kan göra. Önska jag kunde ramla och slå mig rejält så att man inte känner det på insidan mer.
Egentliegn har jag inte ord. Vet inte vad jag ska skriva.

Har gått hela veckan och hoppats varje dag "jo men idag akn vi ses, idag" och då det inet hänt har det blivit  hoppats på nästa dag "ja men imån, imån då kommer vi ses".. och nu är det söndag och igår när jag gick och la mig tänkte jag "imån, kommer vi ses, och då skall jag berätta hur mycket jag tycker om honom". För det är det jag tänkt nu i 3 veckor. Och så har tiden bara förskjutiti allt och nu är det försent. Och när jag på dom här 3 veckorna vart så hära att säga det så har det bara blivit fel tillfälle på något sätt.

Pratade med susanne om det, var tvunegn att säga till någon hur bra allt är och känns och hur mycket jag tyckte om honom för att inte råka säga det vid "fel tillfälle". Idiotiska jag, fel tillfäelle? Finsn det ens sådana?!

Jag tycker om dig. Mycket. Du gör mig glad, du får mig att vilja göra saker som jag inte hade gjort annars. Du läker mina sår. Du gör mig lycklig och jag vill vara med dig. Bara dig, för saker man inte kan förklara. Kärlek.

Kommer ångra mycket av allt det här, men mest att jag aldrig fick chansen att säga det till honom.
Och jag kommer antagligen inte ringa.. för jag fixar inte just nu att inte få svar. Allt bra försvinner.. och nu försvann det för att jag var rätt för just det.

Och tänakndet på tvåsamhet.. wow. =) Det är det enda jag tänker på. Sånt kommer fram när man känner sig trygg och beksäm med den andras könslor också. Och det har vart konstigt. Men jag tänekr på sånt.. inte på att ragga upp nån snygging på krogen. Utan på villa volvo vovve. Sån är jag.

Man får aldrig med allt.. kompleteringar kommer när jag kommer på de. Svårt att tänka när man har huvudvärk, svårt att skrivanär man gråter.

Thats me.

Aldrig gillat min rumpa men den börjar bli bättre nu.. benen med.
Den som säger att man inte kan bli av emd celuliten ljuger!!
Jag hade väldigt mycket innan ner på hela baksidan av låren..
Shorts från Stadium


vänster bild är före träning.
höger efter 3 månaders träning.
Bra pepp för de som också försöker snygga till sig med diet och träning!!
+ att jag väger 6 kilo mer på bilden till höger. (57 kg)

Har inte duschat. Promenerat med tilda som gick lös. Kollat på film, käkat korv... klippt klorna, kelat. Promenerat igen.

Nu då?

Pilla navel ludd.. kolla på tv eller en till film kanske. Orkar inte läsa.. inte plugga heller. Eller äta för den delen.
Inte pluggat någonting denna veckan. Inte ens öppnat boken. lucky me att jag har nästa vecka att göra denna uppgifter på med.. men jag är ändå efter. Rätt mycket att göra. Många kontor att ringa.. söka lägenhet. åh skit.
Får tydligen inget sommarjobb heller, inte hör nått. Självförtroendet är på topp. woho.

Imån ska jag i alla fall ringa till massa veterinärer och se vart det är billigast att dra ut tanden. Ringa agria. Ringa blå stjärnan och försöka få ut en exakt siffra på vad allt kommer att gå på med röntgen.


Neh.. nu mår jag illa.

Jag orkar egentligen inte blogga idag. Om någonting.

Var en bra dag igår.. missade första vagnen men vi kom i tid ändå. Under den halvtimman vi var ifrån adams bil så vart det inbrott, i ett phus. Skit surt.. Men vi sjung rätt bra utan stereo ändå.
Blev för mycket alkohol i mängden, blev dock inte full men magen mår ju inte helt bra. Vart på dass 3 ggr innan och känner att sängen och toaletten kommer vara mina bästa vänner idag. Hade egentligen behövt duscha.. ligga i badkaret i en evighet tills man ser ut som ett russin men orkar verkligen inte. Orkar ingenting idag. Absolut inte träna, och det var sådär 2 v sen sist nu.

Maten var kanon. blev för mycket av det med dock. Känns som om jag svalt en elefant utan att tugga.

Just nu ligger tilda på rygg i sängen med tassarna i vädret, slall nog lägga mig breve och sätta på en film.. om jag kan hitta den andra sladden till dvdn. bah.. orka leta.. saker ska gå enkelt när man mår som man förtjänar. Och jag rä helt orkseslös, om man kan säga så.
Näh.. nu blir det sängen och tv.. sova.. och vänta på att telefonen ska pipa eller ringa.. bara den gött nått.. spelar ingen roll vad. Tror fan jag håller käft om fel saker och säger ännu mer fel saker. Kanske ska slå mig själv med en stekpanna några gången innan sängen.

åh jävla facebook.

Så idag hade jag min playdate med Malle balle, hon är ju gravid så jag åkte bort till hundbutiken ensam och köpte en massa leksaker till tilda, och hon har redam förstört 2 st.. tror ni man blir galen eller?? Där står jag och väljer i en evighet och så gör hon sönder grejerna. Otacksamma lilla hund skrälle (bara jag som får kalla henne de!!)
Hittade ett par shorts med, först var jag osäker.. men så prova jag dom ändå.. men var ändå osäker.. så stod extra längre och spanade på min rumpa i spegeln. Så bestämde jag mig och i kassen var personen förre riktigt krånglig. Så det tog sin lilla tid. Och hade inte allt detta slöseri på tid skett så hade jag aldrig stött på Kent.
Yes yes.. kent! Känns helt overkligt.

Man tänker ju mycket på sånt.. man vet att förr eller senare kommer vägarna att korsas. Och när det är det absolut sista man har i tankarna så händer det. jag blev nervös. Helt galet... inte vart nervös i närheten av kent sen.. sen första gången vi träffades ungefär. Men det var ju rätt omständigt sist.. inte pratat sen den 14 december 2007. Exakt en vecka efter mitt misstag. Har haft sån jävla ångest över allt som hände den veckan. Jag var dum.. riktigt korkad tom. Finns inga ord.

Kan inet sluta tänka på det. Vad ska jag göra nu? Jag nämnde de kort de som hände.. men han ville inte prata om det. Så det får jag acceptera.. tror inte jag vill prata om det heller egentligen. Allt känns bara så komplicerat. Men han sa "vi hörs" innan han gick.. vad betyder det? Att det är okej om jag hör av mig.. eller bara artighets fras?

Trotts allt skunt så har vi ändå haft kul ihop. Hade vart trevligt att ha honom som vän igen.

(Kent heter inte Kent.. Kent är bara en av många smeknamn han har fått av mig. Andra kanske känner till honom bättre som Bengt. Har docka aldrig nämnt hans riktiga namn i denna eller min gamla blogg.. Och smeknamnet Kent kommer från bandet och första gången vi träffades på Golden, Min 18 års dag.)

Om jag dog precis nu.. eller ja. När jag var ute med Tilda nyss. Så skulle ingen riktigt fundera på vart jag var förrens på tisdag.. vid 16 tiden.. kanske senare.. beroende på om min mor hade spelat golf eller inte.
Angelica hade undrat vart jag var när jag inte döp upp kl 17 på söndagen men antagligen bara antagit att jag inte orkat.
Dock hade nog någon hittat mig redan på morgonturen imån bitta när de va ute med hunden.

Man skulle nog bli fundersam över mitt klädval.. ljusa träningskläder.. ser ut som ett set men det är det inte, sen har hon strumpbyxor under.. svarta, sådanna som drar in magen lite extra. och underkläder. Inget under luvtröjan mer än en bh.
Kanske skulle man tro att jag gjorde mig redo för något. Sminkad, tillfixad.. bara inte rätt klädd för utgång, klädd för att gå ut med hunden.. innan möte med någon? Vem skulle hon träffa? Hade hon redan varit ute.. slängt på dig något och sedan gått ut med hunden.. och dött?
De fann henne i gräset.. den lilla ängen strack ovanför återvinings boxarna. En bit upp i baken och rakt in i det höga gräset.. cirka 5 meter rakt in i ängen låg hon, livlös. Blodig.
Hunden var spårlöst försvunnen.

Fast det hade blivit illa där med, Hon skulle iväg, på fest, hon var klar för den, phuong hade bekräftat det, men så hade hon blivit osäker på om hon skulle dyka upp. Ville inte åka den vägen ensam. Hon var nog mer rädd för vad som skulle kunna hända än rädd för att gå så utklädd. Så vulgärt sminkad, nästan som en prostituerad.
Men sminket var en del av utklädnaden på kvällens tema, vampyr. Hon dök hur som helst inte upp, hon sa att hon skulle komma men phuong hade meddelat att kvällen inte var så rolig och sedan hade hon inte fått något svar.

Man hade nog inte tänkt så mycket på att kolla om någon annan hade hört från henne.. förrens man hittade hennes telefon. Enligt smsen drack hon öl och kollade på robinsson, ensam. Inget var planerat för kvällen, hon hade meddelat att hon inte skulle gå på festen, till en annan vän, Emma.

Det visade sig senare att hon inte hade någon promille i kroppen, det hade tydligen inet blivit någon öl trotts allt. Spåren i lägenheten visade på att hon hade vart på väg ut, delvis. För i vardagsrummet vittnade de om annat, en lugn stillsam kväll med gott framför tvn, som fortfarande var på. Datorn också, men nersläckt. "upptagen".

Vad man hade dragit för slutsatser.. ja.. antingen hade hon inte gett upp hoppet om att gå ut.. fast alla vet att hon kan gå ut miitt i natten, det är aldrig för sent för henne. Men ingen vän hade bokat möte, ingen som erkännde i alla fall. Ingen som visste. Hon hade antagligen bara stött in i fel person vid fel tidpunkt. Gått skogsvägen och gnällt över i veckor nu, "Det bor något där, jag är säker.. det bor någon i skogen!!" Ingen hade dock tagit detta på allvar, folk gör inte det. Tills någon dör. Det är då föränringen sker, någon blir påkörd på en väg där de i år har tjatats om ett övergångställe, då kommer rödljus och tjocka vita linjer i gatan.
Ingen agerar förrens det är för sent. Så är det.. så kommer det alltid att vara.

Ibland blir jag bara less på livet. Det är fan för komplicerat för att vara sant. Och så tänker man tillbaka och analyserar sina missar och misstag. Så tänker jag på den där meningen i De galnas hus, den har fastnat i huvudet och tänker på den säkert en gång om dagen.. minst.
Vet inte hur jag ska få ihop allt. Pengar.. vänner.. Tilda.. livet.
Trodde jag äntligen fått koll på allt. Och jag tvivlar på mig själv.. om jag skulle bli en bra undersköterska. Jag kan inte snacka.. har aldrig kunnat göra det. När jag vill säga något som ska vara bra eller viktigt så låter det som sveriges största lögn eller bara hel vrickat så ingen förstår.

Det är rätt stort, att ta hand om människor. Minsta misstaget kan göra så allt går åt helvete. De har beskrivit mig som allvarlig, tystlåten, enstöring. Och nu är jag bitsk. Jag märker ju det själv. Reagerar för starkt på allt. Gråter för ingenting och är mer grinig än nödvändigt. Känner mig konstigt ledsen över allt. Att om jag bara slappna av skulle jag nog kunna gråta hela dagen.
Men jag vill inte vara sån, jag gråter inte så enkelt är det. Tårar visar att man är svag och så kan någon ta sig in och såra än lättare.
Pratade om det med min gamla pyskolog.. och det är antagligen så som han sa. Att när allt börjat bli bättre och man känner att man inte har ett hot runt sig så släpper allt. Alla känslor man stängt inne kommer ut.

Och jag vet faktiskt vad det är som stör mig. Det är inte bilderna från cypern som jag aldrig får se eller att man inte får svar när man ringer, eller att mamma gnäller på att det ser fördjävligt ut hemma. Eller det att jag drar mig undan när någon försöker hjälpa mig.

Om man släpper in någon och låter sig bli hjälpt så blir man van vid det. Och det som gör mig sån här är att jag känner att allt bra försvinner. Allt bra lämnar än, förr eller senare.
Vänner. Familj. Tilda. Kärlek.

Alltid fått höra att jag är stark, att jag antagligen är starkast, jag har stått emot jag har sagt emot och jag har ___ tillbaka. Men vad gör det mgi om inte lika galen. "du är som mig anette" "vi har samma sätt" "vad gör du på ett sånt här ställe anette, vad gör du här, ha? tror du att dom kan hjälpa dig?? tror du det? farfar var här, kommer du igår de? jag har också vart på ett sånt här ställe. vad gör du här? ha?

Vad gör jag här.
"dom lyssnar här, jag behöver vila, dom kan visst hjälpa, jag får tänka ifred. jag orkar inte mer. Dom kommer hjälpa mig."

woop woop!
Jag är vaken.. det är galet.. har vart vaken i 53 minuter (10.53).
Legat och läst lite i boken, älskade Poona. Hon kan verkligen förvirra än. Hela staden är misstänka för mordet i mitt huvud, men jag har vissa större misstankar. Ibland läser man dock bara för långsamt.

Jag lyckades ju komma ut igår trotts allt, och jag fick med lilla malle balle och grodan! Fick en playdate planerad med henne till på måndag också, fina grejjer! Skönt att slippa åka till hissingen ensam.
aja.. blev någon öl och drog mig hemåt tidigt, ville dock inte sova än så träffade Dennis. Chockade honom lite med att jag varit med och spelat biljard, brukar ju bara hänga i nått hörn i vanliga fall.
Skönt att åka runt och lyssna på musik och vara lite låtsas ljudbög. Det han har nu i bilen är dock bättre, och man vibbrerar inte bort som innan. Blev en playdate där med, vi träffas ju en gång varannan månad nu för tiden, går lite fram och tillbaka men men. Nu är det ju "sommar". Brumbrum på två hjul säger jag aldrig nej till om man säger så.
aja.. nu ska jag ut med Tildisen.

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik

Så låg jag där i gräset och så händer en sån sak som bara händer i film. Och det är sånt man faller för. Så är det bara.


Har vart ute med Tildisen en sista gång för idag och skall lägga mig och se dirty dancing 2 och sedan plugga in det sista inför provet imån. Kan hoppas att jag kommer iväg på bodyvive innan provet med. Hade inte vart heltokigt.
Ögonshoppat för fullt idag, önskat mig rik sådär 300 ggr minst nästa timmen. Planerar budget för hur jag skall lyckas med att övererleva sommaren, betala tillbaka mamma och "skikt röntgen".
Aja, på måndag skall vi i alla fall köpa några nya leksaker, en lina och en sån där grej man stoppar ner i marken så man slipper hålla i kopplet när man är ute. Hade vart bra att veta vad en sån heter kanske.. krok?!
aja.. film på tv nu!

Jaha det blir lite veligt men så här kommer det bli:

Jag kommer ha två mobilen med två olika nummer i 2 månadet, tills mitt telenor abonemang hos Telenor har gått ut ( 6/7-09 ). Men eftersom man kan ringa upp de fast priset på 200 så kommer jag inte bara skita i mitt gamla nummer totalt utan ringa upp de och sedan använda det nya, Comviq Knockout som jag får hem om några dagar.
Har ingen koll på vad jag får för nytt nummer men jag hoppas att jag inte får ångest och vill behålla mitt gamla som jag alltid haft.

"Välkommen till Comviq!
Vi är glada att du valt oss och hoppas att ska bli nöjd med ditt val.
Ditt ordernummer är: Hemlig =D

Information kring tjänsten:
När ditt startpaket har kommit på posten kan du tanka på med valfritt värdebevis på www.comviq.se/tanka eller hos närmaste återförsäljare.

Vi hörs!
Comviq

Jag mår illa. Mest över mig själv.. eller ja, 65% mig.. 10% någon annan.. och resten är delat på resten av all skit. Har en konstig klump i magen som säger att allt är fel fel fel fel fel. FEL. Det här med att lära känna sig själv igen och komma på vem man var innan man blev "anpassad" in i en relation.
Det är inte helt lätt att komma till insikt med saker man måste förändra, saker som inte verkat fel förrens dom är det. Alltså, inga fel bara.. inte jag längre. Jag är inte party party Anette. Jag var det. Har festat med på 2 månader nu än vad jag gjort på 2 år!
Det är nog som man säger.. när man blir singel så går man tillbaka i början till den åldern man hade innan relationen började. Det betyder alltså att jag är ööh.. 19 just nu. Och jag känner mig lite som 16.

Sen så är jag livrädd att gå upp så mycket i vikt igen men egentligen bryr jag mig inte... vafan.. det är jag ändå.. 6 kilo plus eller inte. Jag pallar alltså inte diet, det är inte jag. Jag kan sträcka mgi så långt att jag går och tränar.. och för min hälsa kan jag väl försöka sluta äta chips varje dag.. som denna veckan. Riktigt illa nu igen. Godis och chips och alkohol i mängder. Min kropp mår inte alls bra och det syntes i ordagrant.. pizzan som kom upp i går.

Nu ska jag lägga mig i sängen.. äta godis och fortsätta peppa mig själv till att försöka ännu mer med att sluta snusa. Är tillbaka på 0 igen när jag sabbar allt och snusar på fyllan.
äsch.


PS. Jag är skiträdd...

"jag har lite funderingar över första frågan i provet angående social omsorg och omvårdnad. Resten av teoriprovet har du skrivit bra"
jaha.. VAD HAR JAG GJORT FÖR FEL!! Sådär skrev hon inte på förra betygsamtalet.. jag har godkänt praktik.. och provet är på gokkänd plus nivå. Men vad har jag gjort för fel?! Går igenom provet och försöker komma på vad det var för frågor till svaren.. eftersom jag bara har svaren och henens kommentarer. Men hon har inte hintat om något speciellt på första frågan och just nu funderar jag bara på vad social omsorg och omvårdnad är för nått. Min panik ger mig minnesförlust för jag kan ju den här skiten.

Jag skiter ner mig om hon frågar något imån när jag ringer och jag inte kan svara på de.

"talgkörtlarna påverkas av manligt könshormon och bildar mer talg. Cyproteronacetat är ett ämne som dämpar effekten av det manliga könshormonet och på så sätt minskar talgkörtelproduktionen. Kvinnor har manligt könshormon naturligt i kroppen."

Jahopp. Jag har ju infektion i ansiktet just nu. På vintern har jag eksem, på våren/sommaren är jag konstant förkyld av pollen och på hösten är jag förkyld av kylan och ögonen rinner.
Vad hände med min, "alltid frisk" period. Ju äldre jag blir desto sjukare blir jag. Och jag är tamejsjutton bara 21!!! Kommer vara död vid 30 om detta fortsätter.

Så p-piller ska ju funka något. Jag slipper bla magproblemen, den höga svimmrisken (mycket fort blodsockerfall), slöheten, ilskan, 2 l blodförlust osv.
Istället får jag, vattenuppsamling, skullenbuk, irritation, 1 l blodförlust och mindre svimrisk (lågt blodsocker) + något mindre infektioner i ansiktet.
VEM ÄLSKAR INTE ATT VARA KVINNA??!!

Har hittat nån form av kräm och en form av ppiller som skall hjälpa ännu mer. Men då är det ju alla nya biverkningar att brottas med.. suck. Får snacka med kvinnokliniken mer nästa vecka.. har ju inte hämtat ut hela receptet med de nya p-pillrena än ändå..

Jag borde ha varnings skyltar för mig själv och mitt minne. jag behöver verkliegn en STÖRRE kalender!! Jag skrämde nyss skiten ur mig själv när jag planerade kursveckorna jag har kvar. Så först råkar jag gå in på fel kurs och får panik över att SKIT JAG HAR KOLLET PÅ FEL VECKA bla bla bla.. sen inser jag det misstaget.. sen spånar jag runt och får panik igen SKIT JAG HAR INTE GJORT DET TEORETISKA PROVET AAAAAAAAAAAAAAAAAAAH men det visa sig att jag gjorde det.. för 5 veckor sedan. Det står bara under fel vecka.

Så nu ska jag ta min extrema panik, min höga puls, och lägga mig i badkaret innan jag fåt hjärtattack av all jävla stress!!!
(och tro inte att jag kommer nujuta av badet.. jag ska ha med skolboken.. suck!!)

Olen ahdistuneisuus häiriöitä. Olen vain paksu, on ja ruma tänään. Haluan vain mennä paino heille, että voin kouluttaa paljon. Kolmen kuukauden aikana! Mutta mitä voi tehdä? Kaikki vain sanoo, että minua on niin kapea, mutta mielestäni on löysät ja rasvaa, joka puristaa vastaan farkut. Toiveen siitä, että ei tarvitse syödä. "Minä vihaan ruokaa, mutta jonnekin sinne Haluan Tervetuloa sinun on oltava"


Ursäkta min finska.

Känner inte igen mig själv längre. Vad fan sysslar jag med?! De första man ska göra är ju att inse problemet, gjort, check osv. Jag har problem. Med mig själv. Och jag måste sluta analysera sönder allt och bara vara. Inte prata i gåtor, sluta prata runt ämnen, sluta bli så sur hela tiden!! De är bara jag vet inte vad.. orkar inte hålla på så här längre. Vet inte om jag tänker för mycket på mig själv eller bara på andra. Har ingen arning. Bara snurrar runt där uppe i skallen på mig.
Ibland saknar jag verkligen att prata med mats, psykologen.
Men så känner jag den här paniken för att öppna mig. Det är för mycket, mkan måset gå tillbaka äna till barndomen och det känns bara som om jag varit med om för mycket som behlövs pratas om. De hade vart en sak om d ebara var de här, ah anette du är arg okej då löser vi det. Men jag har varit arg i flera år nu. Och det känns som om det bara blir värre och värre. För det sysn verkligen nu. Allt negativt ligger på ytan och jag har blivit pessimist. Känner mig obotlig just nu men de kommer väl något bra ur allt?!
Det måste det.. annars går jag fan under jorden tills jag tänkt klart.

Men det är inte så jäkal lätt med folk runt om kring än heller. Den där ömma punkten trampar folk på rätt dagligen just nu. Dum förklaringen. Jo jag vet att vissa av sakerna är löjliga. Men när man levt med det i hela jäkla livet och ingen verkar ta än på alvar och man får inte ens förklara färdigt. Då kan jag inte le. Jag snubblar på ord. Rätt mycket. Men man får väl ge folk en chans att säga hela meningen utan att bli tagen som ett skämt.

När jag börja träna låg min BMI på 18,2 nu ligger jag på 20,4. Alltså +5 kilo. OCh det suger och jag veeeet att det är muskler med men jag tycker inte om att väga så här mycket ändå. Känner mig fet fet fet. Måtten ökar ju också, bara sätt en enda minsking och det är på låtet. Men NÄÄÄR ska fettat försvinna?! Tränat i 3 månader nu och allt bara lägger sig under fettet så jag ser ännu mer slapp och äcklig ut. fittifan helvete.

ANUS.