Det är näst sista dagen på det värsta året jag varit med om. För mycket har hänt men samtidigt har det hänt alldeles för lite. Har varit en jävligt ensamt år. Jag svär för att meningen inte går att skriva utan ett "fult" ord.
Det är otänkbart att någon kan säga något annat. För helt ärligt, om ni tänker efter.. hur många gånger har ni sätt mig? Jag har ofrivilligt gått under jorden. Men jag har inte över ansträngt mig för att förändra det heller.. jag var bara medveten om att inget skulle förändras ändå, på mina villkor.

Sista dagen på 2007, var en begravning. Men jag gör en Jesus och ska försöka ta mig tillbaka till vardag och verklighet. Börjar 2009 med att skriva ett brev som jag gått igenom i huvudet i ett år nu.
Det 12 januari 2009 ska jag följa flocken och börja plugga omvårdnad.

Sen är det bara att vänta på sommaren och studiebidrag....